Självklart är det lättast att fortsätta.
Fortsätta gå till skolan.
Fortsätta skratta.
Fortsätta hoppas.
Fortsätta nå mina mål.
Fortsätta blicka framåt.
Fortsätta vilja.
Fortsätta blunda.
Fortsätta le och svara "nejmen det är okej, jag mår bra nu".
Såsom jag gjort i snart två månader.
Men det är allt bra tröttsamt att ljuga.

---

Ska nog sova snart. Klockan är inte ens halv fyra på eftermiddagen.
Hoppas det är juni när jag vaknar.
Tror jag har flyttat ihjäl mig. Kommer bli den förste med den diagnosen.