Jamen jag kanske är korkad som inte hängt särskilt mycket med Sigur Rós tidigare - utöver en del strölyssningar här och var, förstås. Har dock gillat just den här låten länge och nu när jag dessutom hittat den fantastiska musikvideon är jag mer kär än någonsin.

En handfull ackord, falsettsång på språket "Hopelandic", ett perfekt urval av instrument samt en oändlig samling av känslor - så framställer man ett av de vackraste och deppigaste musikstycken som skrivits.