Snart finns det inga tårar kvar


Dagen efter det stora kaoset. Känns fortfarande HELT overkligt. Gårdagen var, utan tvekan, den bästa i mitt liv och min student var så underbar på alla sätt som en student kan vara underbar på. Morgonens champagnemys, lärarspexet, spela/sjunga Mannen i den vita hatten i aulan, utsparken, mottagningen, flaket, gosh.

Fick superfina presenter, allt ifrån husgeråd till pengar och massvis av flytta-hemifrån-prylar. Tack och bock för det! Jag och Hanna fick även stipendium för goda studienisatser, YÄ!

Flaket var sjuuuukt roligt. Det köttades. Det dansades. Det vrålades. Ingen kom undan. Och, såklart, när flakresan började närma sig sin sista timme kom tårarna. Från alla. Tror det aldrig har gråtits och kramats så mycket. Jag älskar er, underbara klass. Underbara ES3MU, som numera är upplöst <3

Nu ska jag försöka komma till liv innan jag ska på Kims studentbjudning. Ingen jefla vila här eller. Kjamiz!



En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du och jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: