Överlevde med nöd och näppe första skoldagen, är måttligt trött nu dock eftersom jag inte sovit på 28 timmar.
Ska väl käka middag, ta ett bad och sen sova, låter ganska ypperligt om du frågar mig.
Innan dess är jag bara tvungen att visa det jag köpte idag, var totalt crazy och köpte ett par turkosa byxor samt en svart prasslig jackliknande tröja. Plus att mitt BD-märke och min Håkanväska kom på posten så jag är mycket happy!
Tjing!

Skitsamma, jag ger upp hoppet om att sova någonting alls inatt.
Jag gillar nätterna mer än dagarna numera i vilket fall, så varför inte?
Kent, Thåström, Winnerbäck, Håkan, Hello Saferide, Broder Daniel, Damien Rice - ni är alla inbjudna.

Enda nackdelen med natten är att jag inte kan umgås med mitt kära piano. Har en sjuklig längtan att sätta mig ner och spela något i, låt oss säga min nya favorittonart Cm. Musiken är min terapi och enda flykt.

Oavsett hur mycket jag saknar någon har jag alltid Stanna Hos Mig. Oavsett hur mycket jag kastat bort och förlorat har jag alltid Fanfanfan. Oavsett hur mycket jag vill ha någon har jag alltid Nu kan du få mig så lätt. Och oavsett hur hopplöst allt känns kan jag alltid lägga mig ner, blunda, lyssna på No Time For Us och låta Broder Daniel ta över mitt mående. Kanske är det idiotiskt att blunda för problemen, vad vet jag? Det är nog inte det enda idiotiska i mitt beteende. Hade jag tagit tag i och löst saker oftare hade jag kanske mått bra nu. Men det gör jag inte.

Det är något speciellt med Tidvis av Winnerbäck
Om jag så skulle sitta med mina bästa vänner och ha roligare än någonsin skulle det bara behövas att den här låten spelades en gång för att jag skulle falla. Den sätter sig alltid direkt som en klump i halsen.

---

Och det sjuka är att det är därför jag älskar den.
Jag älskar att känna mig hjälplös.



Gud, jag gick från topp till botten på 10 minuter.
Jag hatar vintern och ensamheten.

Nu på natten när jag kände mig såhär skönt velande om det ska bli kul eller jobbigt att lovet är slut. Förstå mig inte fel, ES1MU är min melodi till 100%, men det är även sovmorgon. En kompromiss vore att föredra, men man kan inte få allt, aight?

Vad finns det för bättre sätt att avsluta lovet på än att se en jävligt bra film? Avatar sågs ikväll på bio för andra gången och damn, mäktigare film får man leta efter. Jag ska fatta mig rätt kort just nu eftersom jag verkligen borde sova inför morgondagen, ville bara inflika att Hiromi Uehara är så charmig att jag bryter ihop. Sen råkar hon ju spela världens bästa instrument också, och det är hon inte vilket jävla stolpskott som helst på (som min käre Torsten skulle sagt).

I give you, Hiromi Uehara, och hoppas att den här bloggen ska bli den första jag orkar hålla fast vid!