Adam Listmannen Näslund. Om ni har en helg eller två över och behöver några bra filmer så är det här en helt okej början.

>> http://www.imdb.com/list/kqJx4UzpmfE/ <<

Gårdagens hippiefest var tokmysig! Asskönt folk, jordnötssmör och Hendrix - what's not to like? Idag blir det nya tag, frukost följt av gym står på schemat. Kilade ut på balkongen en snabbis nyss och märkte hur sjukt underbart väder det är, känns som att det kan bli en springtur lite senare om man inte passar sig.

---

Imorgon kommer mitt trogna How I Met Your Mother/Community/Big Bang Theory/spinningsällskap Isabelle hem från NY! Hoppas hon tycker vi har små hus.

Såhär såg det ut när jag var en liten pojke i stora äpplet:

Tackar gudarna för en underbar intensivdag med Sten Källman. Senast Jazzlinjen satte upp Haiti-konserten tillsammans med Sten var jag och såg föreställningen fyra gånger. Det ni. Ska bli sjukt kul att äntligen få vara delaktig själv.

Annars har jag väl inte hunnit mycket mer under dagen än en liten power nap, Raging Bull-tittande och fäktning. Gick helt okej på fäktningen med tanke på hur trött jag var, alltid nice att koppla bort tankarna och bara fokusera på att peta på folk med en lång pinne om inte annat.

Onsdag kväll = tröstäta lite mandlar och brie (ja, det har blivit att tröstäta för mig, saknar mitt onyttiga jag som kunde göra rätt saker när jag sa att jag skulle göra saker). Borde styra upp pianoövning också, men det lär ju inte bli av med tanke på att klockan är dags-att-sova-om-man-ska-orka-samhällskunskap-imorgon-bitti-vilket-man-i-och-för-sig-inte-orkar-hur-länge-man-än-sover.

Biter mig i läppen och skriver klart en ny låt trots att jag hatar att skriva texter mer än något annat i världen. Hoppas på att hinna spela in den innan helgen, men ser fan lite tajt ut. Nåväl, får väl prioritera.

Riktig äckeldag. Sur och jävligt opepp. Härlig start på veckan, det här. Har iaf hunnit söka två jobb idag, men känner ju till min jobbtur rätt hyfsat vid det här laget så mina förhoppningar är inte direkt skyhöga. Tur att jag har pianot och lite ädelost, annars vore den här dagen inte särskilt mycket att hurra för alls. Missade core/spin på Friskis och kommer aldrig riktigt komma över det.

Börjar se att mina inlägg går utför i munterhet. Deppkänsliga läsare varnas. Det är höst på min blogg, återkom i maj om ni är allergiska mot cyniska och bittra artonåringar.

Clayhill – Please Please Please Let Me Get What I Want

Jaha, exakt sådär mår jag just nu. Så sjukt stressad, tom, uppgiven - you name it, I am it. Undrar när hela den här grejen ska komma på fötter. Har undrat det något år nu. Om någon berättar blir jag glad. Är kluven, förvirrad och vet inte om jag klarar av att tro ännu en gång bara för att upptäcka att det är förgäves.

Som ni ser kalasar jag på mammas ostdränkta cannelonirullar. Säger som The Dean i Community; "ah, who am I kidding? I should be putting this right on my thighs". Fniss.

Nyligen hemkommen efter skolans styrkepass, gick rätt bra och nu är det bara att ladda om. Om några timmar blir det intervall/flex på Fjärran med pappa, så kommer vara hyfsat död ikväll. Sovmorgon till 13 imorgon är enda anledningen till att jag klarar av dubbelträning på måndagar, I tell you. Jävla skitmåndag i övrigt. Jag har regnat bort under sex stycken cykelturer och inte blir det bättre av att man har bad hair day, bad face day, bad clothes day och bad motivation day all over.

Näe nu är det Full Metal Jacket och mat som gäller. Har inte tid med såna här banaliteter. Over and out.

• Vakna halvdöd
• Maratondusch
• Mackor-med-jordnötssmör-samt-vatten-med-kreatin-frukost
• Samhällskunskap
• Yoga @ Friskis med Adina och Hanna
• Persiljelax med hemlagat potatis/jordärtskockmos
• Titta klart på 25th Hour (asnice film)
• Ensemble utan lärare, ingen vidare hit
• Gym @ Friskis
• Diska och lyssna på Van Morrison
• Skriva PA-rapport
• Core/spin @ Friskis
• Laga middag med far
• Kolla på nån ny asnice film
• Toksova

---

Konsekvensen av att sova jävligt bra lördag, söndag och måndag blir oftast att det går åt helvete med sömnen på tisdag. Det vill säga just nu.

Det är ju jävligt oartigt utformat att man ska behöva vara klarvaken in på småtimmarna bara för att man försökt styra upp hela sömngrejen under de dagar som varit innan. Det finns alltid en konsekvens, även när det handlar om de val som man förutsätter är jävligt bra. Ska inte börja blanda in stora grejer mitt i alla sömnpetitesser, men nog fan är det bra drygt hur livet alltid ska hålla på att sätta stopp med jämna mellanrum när man väl tycker att saker börjat rulla på.

Månaderna är ett utmärkt exempel. Nu när jag precis fått igång livet tack vare maj-augusti kommer september som ett hårt slag i magen för att berätta att det är dags att frysa och må sådär jävligt dåligt igen, annat vore ju absurt. Är redan nyfiken på november. Det kan bli extraordinärt. 

Från en dag som bestått av stress, träningsvärk, halsont, ångest och sömnlöshet säger jag tack och adjö och hoppas på en minst lika rolig morgondag. Det vore ju liksom dumt om man bara fick glömma att det är höst för ett litet tag.

Ååååh vad trött jag är, är det så här när man är kär när man är liten? En fråga jag hade ställt mig om jag inte varit så trött. Nu frågar jag mig mest varför jag var så dålig på fäktningen idag och varför jag åt så mycket kinamat innan. Ser inget samband mellan de två heller.

Lagom aspepp på Kulturhistoria imorgon bitti, hade hellre chillat lite med en flaska Aurora, en söt jazzare och lite goda ostar under en palm någonstans i Österfärnebo. Kära jazzare, skicka ett telegram vid intresse.

Tur att det blir lite 2001: A space odyssey imorgon kväll med myspojkarna. Ska bygga ett tempel av kuddar och lösa alla stora livsfrågor på samma gång. Fuck yeah.

Tristesslista mitt i allt filmkaos den senaste månaden har bestått av, enjoy. Slänger väl upp "favoritskådespelerskor" framöver as well.

---

Jag som hade bestämt mig för att det var slut på finväder för i år. Helvete. Idag har det bjudits på gym samt världens mest lyckade rep, ja! Nu spisas det lite Fear and Loathing i väntan på att mormor, morfar, moster och Micke ska dyka upp, ty ikväll ska det spisas skaldjursplanka. Mumsi!

Snart är ju september slut också, jösses vad tiden går. Fortfarande full fokus på nollningen just nu, så mycket som ska hinnas styras upp, men Hälsingland vad bra det kan bli.

Vill lära mig något nytt. Vet inte vad. Vill bara lägga flera timmar på att öva, öva och öva tills jag kan något jag inte kunde förut. Kanske borde prioritera att lägga timmar på att öva på pianoläxor istället, men det är ju inte alls lika coolt som att lära sig att sluka svärd eller dylikt. Någon borde göra något åt någonting.

Håltimme innebar gym, så jefla skönt att komma igång såhär på förmiddagen. Blir nog intervall/flex ikväll också, kul att prova nåt nytt. Först står ensemble, rep och GeMu på schemat dock, ingen rast, ingen ro!

Nu ska jag lyssna på Mika, diska och hoppa runt i köket. Kan se ut som följer:

Trött, arbetslös, avdankad och utbränd estet söker fru.

Ikväll börjar fäktningen för den här säsongen, finally! Det spritter i värjan och hela mig, utfallsabstinens och så vidare.

Veckans filmskörd so far: Gran Torino, There will be blood, Raiders of the lost ark, Monty Python and the holy grail, Rear window samt Smultronstället. Det gäller att passa på när hösten hänger i luften. Beräknar att se ca 500 stycken till innan november knackar på dörren.

Snart har man överlevt ännu en vecka, spännande! Augusti har blivit september, det har blivit dags att ha jacka varje morgon, men än håller jag humöret uppe. Skönt att det bara är sisådär 7 månader av potentiellt väderhelvete och kaos kvar. Eh.

Veckan har bjudit på en hel del Friskis och bra film, senast Det Sjunde Inseglet. Man måste ju någon gång. Yä. Peppar nollning gör jag också. Måste chilla lite och förstå att det är ett litet tag kvar. Eller inte. Kanske imorgon.

Lovade mig själv att det var sista gatumusikantvändan i lördags när jag körde med Gustaf, men funderar på om det inte vore lite värt att stå imorgon också. Jag är mer arbetslös och pengadesperat än någonsin, så om någon vill ge mig ett par mynt eller en fast anställning eller en skön Trisslott är ni mer än välkomna. Puss.

Annars då? Sömn kanske vore nåt. Det är ju tänkt att jag ska överleva en till vecka inom kort.

10. Radiohead – Exit Music (For A Film)



Skriven till eftertexterna av Romeo & Julia-filmen från 1996, baserad på ett av Chopins pianostycken. Om att fly från allt det onda. Oslagbar stämning kring hela låten, bara att lyssna och njuta.

---

9. Radiohead – Creep



Dubbelt upp för Radiohead, alltså! Den här låten har det deppats sönder till världen över hur många gånger som helst, och det finns det en anledning till. Det är ärligt, det är ångestfyllt, det är Creep.

"Whatever makes you happy, whatever you want.
You're so fucking special. I wish I was special".

---

8. Lars Winnerbäck – Tidvis



Kanske Winnerbäcks mest underskattade, och utan tvekan allra vackraste låt. Hur han sätter ord på allt vardagligt som inte är detsamma sedan den han älskat lämnat honom, gått vidare och funnit en ny är bara så extremt känslosamt och äkta. Rak och ljuvlig poesi när den är som bäst.

---

7. Thåström – Fanfanfan



Min depp-2009-låt #1. Att göra en akustisk pianoversion av den här låten är nog det bästa beslutet Thåström någonsin tagit. Otroligt känslofyllt rätt igenom.

---

6. Håkan Hellström – Kärlek Är ett Brev Skickat Tusen Gånger



Tre väldigt raka och deprimerande svenska låtar på rad, och två till som följer! Om "Nu kan du få mig så lätt" är inofficiell "theme song" för alla olyckligt förälskade tonåringar borde det här vara en inofficiell "theme song" för alla dumpade tonåringar - eller kanske för folk i alla åldrar. Texten, arrangemanget, känslan - allt är helt enkelt fulländat.

---

5. [ingenting] – Bergochdalbanan



Min depp-2010-låt #1. En slags bekännelse från en trasig person. Bland det mest genialiska som skrivits inom svensk musik under de senaste åren, nästan FÖR känslosamt för att ens kunna tas in. "Jag har stannat hemma ända sen du drog, utan dig rasar min värld ihop". Pianospelet är så enkelt att jag nästan undrar om det är lagligt, och ändå gör det nästan hela låten.

---

4. Kent – Gravitation



När jag hörde den här låten för ett par år sedan satte jag den på repeat direkt och måste ha lyssnat minst 50 gånger bara första kvällen (den mest spelade låten på min iPod med extrem marginal). Efter den dagen har det nästan inte gått en enda dag utan att jag lyssnat på Kent, och det var här det började.

Berättelsen om ett våldsamt förhållande. Det är så skört, det är så unikt. Den här låten borde helgonförklaras.

---

3. Broder Daniel – No Time For Us (Acoustic)



Vad finns det ens att säga om den här låten? Henrik levererar känslor som ingen annan, då behövs det inte krångligare eller mer märkvärdiga texter än så här. Det räcker med att säga EXAKT det man känner, exakt det som är viktigt, exakt det som berör.

---

2. Jeff Buckley – I Know It's Over



Ännu en låt på temat "förlorad förälskelse". Jeff Buckley är en av de mest underskattade sångaren genom tiderna med sin helt sjukt egna röst, sitt otroligt breda register och sin förmåga att göra varje låt till sin alldeles egna. Den här The Smiths-covern visar verkligen hans otroliga talang.

Låten är så träffsäker och unikt uppbyggd. Texten gör mig stum än idag. Jeffs gitarrspel är genialiskt. Varje gång jag hör den här låten upphör allt. Inget annat behövs. Det är som att sorgen i den här låten är det enda som någonsin existerat.

---

1. Simon & Garfunkel – Bridge Over Troubled Water



Förvånansvärt hoppfull låt som avslutning! Den här låten har varit min absoluta favoritlåt alla kategorier sedan min mor spelade upp den för mig när jag var... 7-8 år? Någonting i den stilen. Den visar hur briljant Paul är som låtskrivare, hur briljant Larry är som pianist och kanske framförallt hur briljant Art är som sångare.

En låt om att ställa upp för sin närmaste, att ta smällarna och hålla orken uppe när den andra inte klarar av det. Budskapet är så vackert, melodin är så vacker, allt är så vackert. Allt är precis där det ska vara och har varit det i över 40 år. Tidlös låt.

20. Kent – 747



Ett av Kents många mästerverk. Textraden "och när paniken bryter ut ler du svagt och viskar till mig; du är värd att dö för" ger mig rysningar varje gång.

Kände för att göra en helt otroligt subjektiv lista över de 30 vackraste låtarna. Kommer självklart glömma någon och bli missnöjd, men gör ett godhjärtat försök iaf!

---

30. Kent – Stanna hos mig



Få låtar fångar ångesten i separationer som "Stanna hos mig". Innehåller flera av Jockes finaste textrader, t.ex "som ett tårögt barn har du gjort mig svag, det enda som gjorde mig till jag". Hade den varit akustisk hade den klättrat ett par platser till!

---

29. Håkan Hellström – Det Är Så Jag Säger Det



Älskar hur skör Håkans röst är på just den här låten. "Världen förtjänar inte dig". Gör sig dock (som de flesta av Håkans låtar) allra bäst live: http://www.youtube.com/watch?v=1WnixZy972o

---

28. Anna Von Hausswolff – Track Of Time

Haha åh, lyssnade på en av mina gamla låtar för första gången på jättelänge idag. Jag skrev och spelade in den för över tre år sen, så ha överseende. Var tvungen att göra en stressinspelning dessutom, så min sång är inte direkt, eh, optimal :'D

Kul liv - mobilen är död, jag är pank, skolan kommer suga, jag har ingen inspiration, Gävle gör mig deprimerad, nollningen gör mig stressad, mitt PA gör mig stressad, jag är konstant trött och hungrig, jag har inte övat piano på evigheter, jag får aldrig jobb, vintertankarna är redan här och allt det är bara början. Dags att varva ner med Tallest man on earth innan det är dags för min numera traditionella genomlyssning av I Know It's Over, Fanfanfan, Bergochdalbanan & Jag vet vilken dy hon varit i. Allt är som det ska vara, med andra ord. Mycket nöje.

Första skoldagen avklarad. Det var ju inte särskilt svårt. Nu är det bara att tenta och se glad ut så jag får ännu mer håltimmar, övningstid, Friskistid, sovtid osv. Blev inte mycket sömn inatt. Gav upp runt halv 3-snåret och har nog aldrig varit så hungrig i mitt liv, började nästan hallucinera och skaka när jag skulle hälla upp lite livräddande yoghurt.

Sen kom alla asmysiga tankar som alltid dyker upp när jag är vaken för länge, transporteras direkt 1,5 år tillbaka och börjar umgås med Thåström, Broder Daniel, [ingenting] och Kent innan jag ens vet ordet av. Älskar hur man, nästan två år senare, helt plötsligt kan känna allt man kände under vintern 2009-2010 och borde släppt för länge sedan. Eller så älskar jag det inte alls. Ni får klura ett tag.

Nåväl, nattens sömnbrist är en skitbra anledning till att sova ihjäl sig just nu, så det är väl det jag ska ta tag i. Redan skoltrött, även om det var soft att återse några härliga jazzansikten och spela lite Black Jack igen. 

294 dagar kvar till studenten.

---

Bright Eyes – Poison Oak

The end of paralysis
I was a statuette
Now I'm drunk as hell on a piano bench
And when I press the keys
It all gets reversed
The sound of loneliness makes me happier