Självklart är det lättast att fortsätta.
Fortsätta gå till skolan.
Fortsätta skratta.
Fortsätta hoppas.
Fortsätta nå mina mål.
Fortsätta blicka framåt.
Fortsätta vilja.
Fortsätta blunda.
Fortsätta le och svara "nejmen det är okej, jag mår bra nu".
Såsom jag gjort i snart två månader.
Men det är allt bra tröttsamt att ljuga.

---

Ska nog sova snart. Klockan är inte ens halv fyra på eftermiddagen.
Hoppas det är juni när jag vaknar.
Tror jag har flyttat ihjäl mig. Kommer bli den förste med den diagnosen.

Jisses vad det flyttas.

Imorgon flyttar pappa.
Blir till att kånka grejer hela kvällen I guess.
Men imorgon är ännu en dag närmare Kent.
Ännu en dag närmare sommar.
Ännu en dag närmare studenten.
Imorgon kanske inte är så illa ändå.

---

Sometimes I dial your number and hang up
Just to pretend you're there

Broder Daniel räddar min eftermiddag.
Onödig skoldag, bara naturkunksap och pianolektion, slutade kvart över 10.
Har övat en del på Mozarts Fantasia i D-moll, det går framåt åtminstone.
Borde dock öva mer på mina jazzläxor, men tar det en annan gång.
Vaden värker, ögonen är trötta och magen hungrig.
Blir fan tidig kväll ikväll igen.

---

She used to smell of cinnamon
As she always used to sing
She let her hair down in spring
When we were winning

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig
Så var den till dig


Snart har halva veckan gått och det är überskönt. 
Jag skriker efter helg.
Hörde att det är 42 dagar, 23 timmar och 22 minuter kvar till Kent.
Snart 21 minuter. Awesome.

Slängde ihop en spellista med chillmusik såhär på nattkröken. Unikt med en spellista som inte är deppig från mig!
Passar bäst lugna nätter eller varma sommarkvällar (fast de dröjer väl).
Enjoy:

Chill 2.0

Ännu en helg över.
Fan, två dagar är inte nog.
Behöver sömn, vila.
Ändå gör jag inte särskilt mycket om helgerna nu för tiden.
Har tappat orken.
Har tappat orken till allt.
Godnatt.

Once I had mountains in the palm of my hand,
And rivers that ran through ev'ry day.
I must have been mad,
I never knew what I had,
Until I threw it all away.

Awesome spellista: check
Pussel: check
Träningsvärk: check
Läsk: check
Natten kan inte misslyckas.

Har börjat förändras här hemma. Mina föräldrar ska skiljas så allt ska köpas nytt, ersättas eller bytas. Pappa flyttar nästa vecka och inom några månader även mamma. Tror att jag fortfarande inte riktigt fattat det, men that's life.

Första skolveckan var rätt omtumlande. Dålig sömn, långa dagar, jobbiga besked, allmän olust helt enkelt. Om det inte vore för att min klass kan få mig att le hur opepp jag än är vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Känner att jag legat på latsidan med musiken på sistone, borde verkligen börja öva mer om jag ska utvecklas. Snart dags för Musik Direkt åtminstone, ska bli fett kul och hoppas på det bästa för Black Coffee Quintet (jag, Gurra, Pontus, Johan och Mårten) som ska visa var jazz-skåpet ska stå.

Tur att varje dag är en dag närmare Kent. Jag skakar av peppen redan nu.

Nu ska jag dränka min januarikväll i vacker musik á la distade gitarrer och fokusera på tusen bitar nonsens. God kväll.

Som ett knytnävsslag.
Plötsligt kommer nätterna bli ännu längre. Ännu kallare.
Dagarna tommare.
Längtan efter en famn starkare. Snart outhärdlig.
Det kom så jävla plötsligt.
Ett problem som aldrig funnits där ska nu förändra allt.
Fan.

Ett annat problem jag haft i något som känns som evigheter vägrar släppa mig.
Jag har aldrig kastat bort en dröm och sen vänt bort min blick
Så allt jag har kvar är drömmen om en famn jag aldrig fick
Jag kan inte längre fokusera på det jag faktiskt har
Om du bara är en dröm, låt mig då sova föralltid.
Hur fan kan det bli något negativt att vägra tappa hoppet?


Åt helvete med det mesta just nu, ärligt talat.
Plus att det är jävligt kul när man arrangerar saker och folk anmäler sig men nästan ingen kommer dit. Tack.

Så var det dags igen. Min trygga deppighet.
Hur ska jag bara ignorera något så stort? Låtsas som ingenting.
Hej klassen, jag mår bra, jag lovar.
Jag bara väntar på att jag ska tappa taget.
Jag vet att det kan hända när som helst, och jag hatar osäkerheten.
Jag hatar att jag känner mig själv för väl. Jag hatar mina jävla vinterrutiner.
Jag skulle ge vad som helst för att slippa sova ensam en natt till just nu.

---

Man har bra kvällar. Och så har man januarikvällar.
Känns kanske fel att skylla på månaden när det är jag som orsakar mig den mesta skiten, men känns lättast så på nåt vis.

Det är över nu
Och jag som alltid ville vara fri
Vill fångas nu av din sköra röst
Som alltid sprack när du behövde tröst
Stanna hos mig

Vad är det ens för mening att skriva svenska texter längre när Kent redan skrivit allt som är värt att skrivas?
Fattar inte ens varför jag känner att jag kan relatera till den låten just nu när jag saknar nåt jag aldrig ens haft.
Livet är allt bra konstigt, och det är jag med.
Lika bra att dansa med och låtsas som ingenting.

Efter 12 timmars sömn blev jag en ny människa.
Jag började dagen på bästa möjliga sätt med lite Radiohead medan jag vandrade mot en av mina favoritkurser, GeMu (gehörsmusikslära för er riktiga människor).
Skolan gick likt en deg rätt segt, har ny mattelärare som är aschill iaf (Y)
Ikväll blir det sannerligen Avatar för tredje gången med Adina, Johan, John, Ville och Adinas två kompisar. Ska bli mer nice än toknice.
Lite Radioheadcitat får avsluta inlägget, kanske hörs senare, jag vet inte och inte du heller. Hejs så länge.

She looks like the real thing
She tastes like the real thing
My fake plastic love
But I can't help the feeling
I could blow through the ceiling
If I just turn and run

Överlevde med nöd och näppe första skoldagen, är måttligt trött nu dock eftersom jag inte sovit på 28 timmar.
Ska väl käka middag, ta ett bad och sen sova, låter ganska ypperligt om du frågar mig.
Innan dess är jag bara tvungen att visa det jag köpte idag, var totalt crazy och köpte ett par turkosa byxor samt en svart prasslig jackliknande tröja. Plus att mitt BD-märke och min Håkanväska kom på posten så jag är mycket happy!
Tjing!

Skitsamma, jag ger upp hoppet om att sova någonting alls inatt.
Jag gillar nätterna mer än dagarna numera i vilket fall, så varför inte?
Kent, Thåström, Winnerbäck, Håkan, Hello Saferide, Broder Daniel, Damien Rice - ni är alla inbjudna.

Enda nackdelen med natten är att jag inte kan umgås med mitt kära piano. Har en sjuklig längtan att sätta mig ner och spela något i, låt oss säga min nya favorittonart Cm. Musiken är min terapi och enda flykt.

Oavsett hur mycket jag saknar någon har jag alltid Stanna Hos Mig. Oavsett hur mycket jag kastat bort och förlorat har jag alltid Fanfanfan. Oavsett hur mycket jag vill ha någon har jag alltid Nu kan du få mig så lätt. Och oavsett hur hopplöst allt känns kan jag alltid lägga mig ner, blunda, lyssna på No Time For Us och låta Broder Daniel ta över mitt mående. Kanske är det idiotiskt att blunda för problemen, vad vet jag? Det är nog inte det enda idiotiska i mitt beteende. Hade jag tagit tag i och löst saker oftare hade jag kanske mått bra nu. Men det gör jag inte.

Det är något speciellt med Tidvis av Winnerbäck
Om jag så skulle sitta med mina bästa vänner och ha roligare än någonsin skulle det bara behövas att den här låten spelades en gång för att jag skulle falla. Den sätter sig alltid direkt som en klump i halsen.

---

Och det sjuka är att det är därför jag älskar den.
Jag älskar att känna mig hjälplös.



Gud, jag gick från topp till botten på 10 minuter.
Jag hatar vintern och ensamheten.

Nu på natten när jag kände mig såhär skönt velande om det ska bli kul eller jobbigt att lovet är slut. Förstå mig inte fel, ES1MU är min melodi till 100%, men det är även sovmorgon. En kompromiss vore att föredra, men man kan inte få allt, aight?

Vad finns det för bättre sätt att avsluta lovet på än att se en jävligt bra film? Avatar sågs ikväll på bio för andra gången och damn, mäktigare film får man leta efter. Jag ska fatta mig rätt kort just nu eftersom jag verkligen borde sova inför morgondagen, ville bara inflika att Hiromi Uehara är så charmig att jag bryter ihop. Sen råkar hon ju spela världens bästa instrument också, och det är hon inte vilket jävla stolpskott som helst på (som min käre Torsten skulle sagt).

I give you, Hiromi Uehara, och hoppas att den här bloggen ska bli den första jag orkar hålla fast vid!