Swing batter batter swing

 
Men hej sötis, står du här och diskar helt casual ba?

ÅH jag har så slappt lov men det är nice! I går var jag iaf och kikade när Gustaf spelade på Joe Hill-gården och i morgon bär det av till stugan med mina Halv-åtta-hos-mig-sötnosar. Blir ju middag med sötnosarna i kväll halv åtta även, ej att förglömma! Annars kånkar jag väl grejer. Både jag, mor och bror flyttar i augusti så det är ju en del som ska säljas/bäras/slängas/whatever redan nu.

Plöjer OC igen. Har plöjt Work of art. Måste fortsätta plöja Breaking Bad. Funderar på att plöja Lost sen för fyrtionde gången. Har plöjt för mycket Community. GE MIG SOL SÅ JAG FÅR SLUTA PLÖJA DÅ.

A dark god heart


Om vi ska vara lite deppiga för ett ögonblick så visade Adam mig den här sjukt fina musikvideon häromdagen! Lite Vaka över det hela, asnice. Och om någon inte listat ut det vid det här laget kan man klicka på min banner ifall man vill komma till Vaka-musikvideon. Vilket man vill.

Den sommaren, den sommaren, den kommer ej igen!


Alltså det regnar och det är eländigt och jag har bara ett avsnitt kvar på Work of art MEN DET ÄR LUGNT FÖR MAMMA KÖPTE SKALDJURSLASAGNE NI SER JU HUR GLAD MAN BLIR!!!

Midsommar var trefvligt. Blev stugan med schläkten i vanlig ordning, ägde. Har inget mer att berätta för det händer inte ett jävla skit i mitt liv atm srsly, hör av er om ni vill fika/spela kubb/slåss/se till att ingen kommer undan/välta kor/starta leprakoloni/bygga korthus/kasta spjut/driva ut er egen mor ur Kina/langa langos.

You're leading me now



Här, i något av tegelhusen, kommer jag att bo från och med i höst! Fick lägenhet på Olofshöjd i dag, hur skönt som helst. 10 min gångavstånd till Chalmers, 15 min till Avenyn och ännu närmare till awesome gym även! JA! GÖTEBORG! INGEN KOMMER UNDAN!

För övrigt; jag och Gustaf har under de senaste dagarna konstaterat minst fem gånger var att "Far & Son måste skriva de mest innehållslösa texterna som överhuvudtaget är möjligt". Den här låten måste dessutom vara det mest ultimata exemplet - Far & Son – Nyfiken brun. Tur att de är så in i helvete jävla bra och att Frej är min sötis.

They shook the earth in 1904



Inleder, som sig bör, med risig mobilbild från tisdagens spontanutekväll. Jag, Nora och John utgjorde, som ni ser, kvällens livsfarligaste biljardlag. Förlorade alla matcher.

I dag är det en regndag. Hindrar inte en Friskishaj som mig ellä! Gav mig ut, gjorde min grej, tog mig hem. Nu är jag ledig resten av dagen. Schönt. Ska mest sitta och kika på restauranger i Paris. Kanske boka någon. TIHIHI.

På tal om boka så har jag bokat in en liten resa till stugan i slutet av månaden med övernattning tillsammans med mina Halv åtta hos mig-älsklingar. Alltså hur lovely kan det bli egentligen!? Bara någon kirrar vädret så är jag nöjd. Hade spelning i går även på någon slags sommaravslutningsmingelfesttjosan. Lönen åkte rätt in på en Gymgrossisten-beställning. ALLT ÄR SOM DET SKA VARA OCH TYCKS SÅ FÖRBLI.

Filmer som gör djupa avtryck

Ska bli lite nostalgisk och göra ett filminlägg, som på den gamla goda tiden när jag hade en filmblogg.

Det finns ju filmer som är ren underhållning. Och så finns det filmer med budskap. Som gör inverkan. Som ifrågasätter, får en att reflektera och kanske till och med ändra sitt förhållningssätt till saker och ting. Här följer ett antal utvalda filmer som haft rejäl inverkan på mig - inte direkt världens mest lättsmälta filmer men hey, bra att ha när man vill få en lite djupare filmupplevelse än vanligt!




Synecdoche, New York
(År: 2008, IMDB-betyg: 7.2/10)

Lägger ribban högt med Charlie Kaufmans fantastiska regidebut. Ett surrealistiskt mästerverk om livet på ett sätt det aldrig framställts tidigare. Filmen ifrågasätter allt som har med existensialism att göra på ett stundom vackert, stundom komiskt och rakt igenom makalöst sätt. Huvudpersonen, Caden Cotard, är en kämpande teaterregissör som belönas med ett stort stipendium. För pengarna planerar han att sätta upp en teaterföreställning om allt - hela sitt liv.

Men vad händer när teatern bli hans liv, när verkligheten tonas bort och han knappt kan skilja på sina egna problem och vad som händer på den ständigt föränderliga och till synes aldrig färdigställda föreställningen? Fantastiskt, unikt och berörande är bara några av orden jag förknippar med Synecdoche, New York. Se den.





Fyra nyanser av brunt
(År: 2004, IMDB-betyg: 7.4/10)

Killinggängets mest seriösa och utan tvekan bästa verk. Visar fyra olika och väldigt udda grupper av människor som befinner sig i väldigt olika och udda situtationer i livet. Allt vävs samman med fantastiskt skådespeleri, manus och sällan skådad hjärtskärande svart humor. I mitt tycke den bästa svenska film som gjorts och förmodligen den som berört mig mest över förväntan.





Mr. Nobody
(År: 2009, IMDB-betyg: 7.8/10)

Mycket positiv överraskning. Måste erkänna att det tog ett tag att fastna första gången jag såg den men efter ett tag växte den mer och mer i mina ögon och vid slutet kunde jag inte tänka på annat än att få se den igen. Nemo Nobody är 118 år gammal och ser tillbaka på sitt liv. Eller snarare, sina liv. I tillbakablickarna följer vi nämligen tre olika scenarion, tre livsöden, vilka alla skiljer sig enormt från varandra men i grund och botten bara skiljs åt av ett antal små och stora val Nemo gjort eller hade kunnat göra. Vilken verklighet, om ens någon av dem, som är den sanna är upp till tittaren själv att avgöra och däri ligger även tjusningen.

Mr. Nobody visar bättre än någon annan film jag sett hur livet är uppbyggt av till synes obetydliga val som i slutändan kan betyda allt. Att den dessutom innehåller den vackraste kärlekshistoria jag sett på film skadar ju inte heller.





Enter The Void
(År: 2009, IMDB-betyg: 7.2/10)

Raka motsatsen till en feelgood-film. Mycket deppigare och obehagligare än så här blir det nämligen inte. Och just därför är det så jävla bra. Om andra filmer på den här listan rannsakar livet så rannsakar snarare Enter The Void döden. Filmen följer nämligen en ung knarkare som blir ihjälskjuten i Tokyo. Därefter visas vad som händer hans nära efter skjutningen, blandat med tillbakablickar på hans tidigare liv och psykedeliska färg/ljusmönster. Ett visuellt mästerverk som verkligen är mentalt och nästintill fysiskt påfrestande. Som sagt, innehåller väldigt obehagliga scener och kräver en hel del kraft att ta sig igenom. Men ack så värd och one-of-a-kind filmupplevelse när man väl klarat det.

Tips; se filmens förtexter här för att förstå ungefär var den visuella ribban ligger - http://www.youtube.com/watch?v=tPxgi-PiNFE





Sånger Från Andra Våningen
(År: 2000, IMDB-betyg: 7.5/10)

Återigen är det surrealism och existensialism som står i fokus. Det finns bara en Roy Andersson och det är tamejfan bara han som kan göra sådana här filmer. Löst sammanhängande scener behandlar, på ett symboliskt vis, livets stora frågor. Några svar kanske man inte kan vänta sig men en rejäl tankeställare är garanterad. Det är märkligt, det är vackert, det är så sjukt bra. Gillar man den här får man inte heller missa Du Levande från 2007 som är i samma stil och nästan samma klass. "Älskad vare den som sätter sig".





The Decalogue
(År: 1989, IMDB-betyg: 9.1/10)

Kan antingen ses som en tio timmar lång film i tio delar eller som tio stycken separata filmer. Hursom, få filmsviter har prisats som Dekalogen, och det med all rätt. Baserat på de tio budorden visar Kieslowski med fullständig mästerlighet tio historier ur livets djupaste kärna. Känslosamt, filosofiskt och melankoliskt. Del ett, fem och sex är personliga favoriter.





Stalker
(År: 1979, IMDB-betyg: 8.1/10)

Att inte nämna Tarkovskij vore skamligt! Här snackar vi filosofisk film så det skriker om det. Nästintill helt uppbyggd av symbolik och djupa dialoger/monologer, så förvänta er ingen action direkt. Förvänta er däremot en stillsam och djupgående reflektion över livet. Förvänta er rörande poesi. Förvänta er Tarkovskij när han är som bäst.





Ikiru
(År: 1952, IMDB-betyg: 8.4/10)

Ännu en film från en av de stora mästarna - den här gången Kurosawa. Handlar om en medelålders man som får reda på att han har dödlig cancer och därefter försöker finna den numer förlorade meningen med livet. Vi får följa honom samt människorna kring honom och bilda vår egen uppfattning om vad som är värdefullt, viktigt och äkta. Scenen från postern, när Kanji gungar och sjunger, är en av de bästa genom tiderna.





Magnolia
(År: 1999, IMDB-betyg: 8.0/10)

Troligtvis listans mest lättsmälta film överlag men berör stundtals minst lika mycket som de andra. En milstolpe bland filmer där många olika liv vävs samman och på olika sätt påverkar varandra. Karaktärerna är så unika att man snabbt fattar tycke för dem och lätt kommer in i den något förvirrande historien. Få filmer får tittaren att genomgå så många olika känslostadier, och det med all rätt. Gillar man den här måste man också se Short Cuts från 1993 (med bland andra min älskade Tom Waits).





Requiem For A Dream
(År: 2000, IMDB-betyg: 8.4/10)

Vem hade kunnat gissa att jag skulle avsluta med min all time-favoritfilm? Ni som känner mig väl är förmodligen trött på mitt tjat om Requiem, men här kommer lite till. Har man inte sett livet i några av sina råaste former är det på tiden att man gör det. Har man inte sett livet ur fyra människors fruktansvärda drogrelaterade livsöden är det på tiden att man gör det. För det här berör. Det här gör inverkan. Det här är film när den är som bäst. När den gör avtryck, förändrar och skakar om. Mycket o-nöje.



That's all for now, finns en hel del kvar men det kanske blir av en annan gång. Utelämnade medvetet Lars Von Trier-filmer, annars skulle jag bli kvar här resten av dagen. Tjingeling!

With your quiet damn devotion

>> The Tallest Man On Earth – There´s No Leaving Now <<

Lyssna, annars är det friendship over som gäller! En recensent kallade den här låten för "årets vackraste". En annan kallade hela albumet för "det bästa som släppts under de 10 år den här tidningen funnits". Woop?



Sommarlovet har fått en lugn start. Sov hela helgen efter studentveckan, slentrianspelade lite kubb, har haft två mysiga fikor och förstås hängt på Friskis. Inte mycket mer än så. Tackat ja till ytterligare ett lägenhetserbjudande i Göteborg, hoppaaaaas. Annars får det bli tredje gången gillt.

Urkult smyger sig på. En och en halv månad. Paris om en månad. Fjällvandring därefter. Allehanda spelningar på ålderdomhshem däremellan. Ska nog lösa sig, det här med sommaren ändå!

Snart finns det inga tårar kvar


Dagen efter det stora kaoset. Känns fortfarande HELT overkligt. Gårdagen var, utan tvekan, den bästa i mitt liv och min student var så underbar på alla sätt som en student kan vara underbar på. Morgonens champagnemys, lärarspexet, spela/sjunga Mannen i den vita hatten i aulan, utsparken, mottagningen, flaket, gosh.

Fick superfina presenter, allt ifrån husgeråd till pengar och massvis av flytta-hemifrån-prylar. Tack och bock för det! Jag och Hanna fick även stipendium för goda studienisatser, YÄ!

Flaket var sjuuuukt roligt. Det köttades. Det dansades. Det vrålades. Ingen kom undan. Och, såklart, när flakresan började närma sig sin sista timme kom tårarna. Från alla. Tror det aldrig har gråtits och kramats så mycket. Jag älskar er, underbara klass. Underbara ES3MU, som numera är upplöst <3

Nu ska jag försöka komma till liv innan jag ska på Kims studentbjudning. Ingen jefla vila här eller. Kjamiz!



En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du och jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

DÄR DE HÄRLIGA LAGRARNA GRO!!!



Studentveckan är allt jag trodde den skulle vara och lite till. Slitsam, fullspäckad och asrolig. Det där "lite till" får väl bli att den är jävligt kall men hey, man ska inte gnälla right? Måndagens brännboll var det mest kaotiska jag varit med om på ett bra tag, allt tack vare att klassen befann sig i sitt absoluta esse och då blir det väldigt lätt väldigt kaotiskt... Tokvurpa i cafétrappan av undertecknad, ofrivilligt matkrig i matsalen, kalsonger i tolv grader och ösregn samt takfest är bara några av ledorden - resten får ni lista ut själva.

Nu återstår vattenkrig, myskväll med klassen hos Anton och självaste studentdagen. GOSH! Så exalterad. Såååå studentig. ÖVA PÅ STUDENTSÅNGEN NU ÄVEN! FRAMÅT MARSCH! INGEN KOMMER UNDAN!

The point of no return


Taggar studentveckan på bästa sätt. Guitar Hero för andra gången på tyyyyp tre-fyra år. Skäms lite dock över hur dålig jag är nu jämfört med när jag var största GH-nörden ever vid typ 13 års ålder. Skäms också över att jag skäms över detta.

På torsdag klockan 13 sparkas jag alltså ut. Oh lord. En era går i graven. Bästa jävla klassen någonsin går i graven. Ingen kommer undan. Nu jävlar. Brännboll i morgon. En sak i taget.

Har äntligen tagit tag i Breaking Bad nu, för typ femte gången. Bra att jag har något att göra nu när jag tittat ihjäl mig på Community för ett tag framöver. Eller?

RSS 2.0