Hemma efter fem dagar i Åre. Stått on top of the Åreskuta som ett FREAKIN' MONUMENT! Jag och far gick liksom all-in på fjällfronten under några dagar. Två stycken fjällvandringar på sju timmar vardera blev det. Utöver det; en hel del god mat, gott vin, lite segway och min första och snyggaste linnebränna någonsin.

Dagarna innan Åre var jag med mor i Stockholm och utforskade sööööders höjder. Även där en hel del traskande (om än i stadsmiljö, duh), en hel del gott vin, en av mina godaste måltider någonsin på Kryp In samt lite häng på Malmen med bror min.

What now? Urkult om mindre än en vecka. Need I say more? Därefter är det bara några veckor tills Komvux/Högskolan drar igång. Jävla tidsfördrivarhöst. Vill att det ska bli vår så jag får dra till Uppsala. Eller om det blir Göteborg igen? Lutar nog åt det första, även om jag älskar Götelitötet.

Utöver det har jag väl inte mycket att säga till omvärlden. Det roligaste jag har att berätta är väl att en norsk kvinna på Ica i Åre köpte 30 paket bacon. Vilket jävla fynd. Kött är svindyrt i Norge jö. Baconhyllan på Åre-Ica var den överlägset största jag sett. Vad ni vill göra med den informationen är upp till er. Jag tänker acceptera och gå vidare.

Jag har anslutit mig till ännu ett nätverk där jag kan kanalisera min narcissism och förvalta densamma till omvärlden. HJÄLP MIG TO DO SO!

Jag länkade Kristian Gidlunds sommarprat i föregående inlägg.
Där läser han upp ett brev som han skrivit.
Ett brev utan adress.
Ett brev till det barn han aldrig kommer att få.
Detta på grund av den cancer – den dödsdom han bär på.
29 år gammal.

Det är så vackert att jag måste transkribera det här.
Jag ber er, ni få som läser min blogg.
Läs brevet nedan och/eller lyssna på Kristians sommarprat.
Det är så ofattbart vackert att jag inte finner ord.

---

 

Och jag vet att du skulle göra samma sak för mig
Jag skulle uppmuntra dig till att försöka själv
För du kan mer än du tror – glöm aldrig det

Och om någon säger att någonting är omöjligt – spetsa öronen
Det är då du ska använda urkraften som finns i ditt bröst
Du har stordåd framför dig, tro inget annat

Jag skulle försöka inspirera dig till att tänka ett varv till
Bortom det förväntade
Och jag vet att du skulle inspirera mig – det gör du redan

Vi skulle klättra i träd, du och jag
Och när du ville klättra lite högre skulle jag försöka låta dig
Men jag skulle stå under dig med utsträckta armar och dunkande puls
Det vet jag redan nu

Samma sak skulle hända om du någon gång ville visa mig
Att du kunde cykla utan att hålla i styret
Jag skulle titta på med lika delar skräck och förtjusning
Och jag skulle fyllas med en oerhörd stolthet
Precis samma stolthet och styrka
Som skulle fylla mig om du aldrig någonsin kunde cykla utan att hålla i styret
För det är du som bestämmer – det är det viktigaste av allt

Vi skulle bygga kojor och läsa sagor i flcklampans sken
Vi skulle hjälpa varandra att inte vara rädda för mörkret
Att inte vara rädda för åskans dunder
Du skulle vara min styrka när jag blivit svag
Du skulle vara det bästa som någonsin hänt mig

Jag skulle sätta gränser och ibland bli tjurig
Jag skulle citera författare och du skulle tycka att jag var obeskrivligt mossig
Ibland skulle jag antagligen tvinga med dig ut i skogen
När du hellre ville göra andra saker

Vi skulle bråka och ha det tufft
Men vid varje dags slut
Skulle vi ha blivit vänner igen
Det är jag säker på

När tonårsfyllorna knuffat dig över gränsen
Så hoppas jag att du skulle ha ringt mig
Jag skulle komma, komma för att hjälpa dig
Du hade inte behövt vara rädd, jag har självt gjort samma sak
Hur många gånger som helst

Och du skulle säkert tjuvröka någon gång, det gjorde jag med
Men skulle jag komma på dig skulle jag bara visa ärret på min mage
Då hade du nog slängt cigaretterna

Jag hoppas att vi hade kunnat prata om ditt brustna hjärta
För ett sådant kommer du få – det hör livet till
Men du, min underbara, det går över
Även sänkta hjärtan läker

Och då dagen skulle komma
Då du skulle berätta att du förälskat dig i någon – kille eller tjej
Skulle jag hålla om dig och glädjas
För kärleken är det viktigaste
Det som vi ska sträva efter

Men vi kommer aldrig att ses, min bästa vän
Trots det vill jag att du ska veta att jag älskar dig
Det kommer jag alltid att göra

Frid, kram
Och all tänkbar styrka
– Din pappa som aldrig fanns –

Jag brukar inte göra två inlägg på samma dag (sällan två inlägg på samma vecka lix) men I DAG är jag så jävla nöjd med min träning/kost så jag måste få skryta lite. Speciellt eftersom det var så länge sedan jag hade en riktigt bra dag på den fronten och eftersom jag har lite panik atm eftersom det snart är Urkult, vilket innebär traditionell utstyrsel á la hippiebyxor samt topless. Nåväl, dagen har sett ut som så här:

12:00 - Frukost – två äggmackor
15:00 - Gym – 45 min biceps/bröst + 10 min mage
16:00 - Protein/gainerdrink
17:00 - Två skedar frö/havregrynsblandning
17:05 - Trapplöpning – 1600 trappsteg
18:30 - Middag – köttfärs, sallad, vitlökssås

22:00 - Kvällspromenad 40 min blandat med löpintervall
22:45 - Kvällsmål – 200 gram kvarg + Fun Light

FLER. SÅNA. DAGAR. TACK. Greja det här nurå.

Kände att jag måste kompensera gårdagens halvdåliga inlägg med ännu ett halvdåligt sådant för att väga upp lite. Eller ner, beroende på hur en nu mäter.

 

Börjar med att sno en bild från Johans Instagram bara för att den är lite mysig. När vi spelade schack och drack vin för någon vecka sen. Mys.

I dag ska jag gymma för första gången på typ tre veckor pga min kanske mest envisa sommarförkylning någonsin. Annat i mitt liv som är för första gången på länge är att jag ska spara ut hår under armarna för första gången sedan 2008. Kommer känna mig så oerhört naken fast tvärtom. Vet att det kommer sluta i panikångest och identitetskris. Lite som med allt annat jag får för mig att prova på.

Sista fotnot: om någon av alla två som läser min blogg är filmintresserad och INTE har kollat på The story of film som går på SVT2 på lördagar än – gör det! En dokumentärserie om film i hela 15 delar på en timme vardera. Helt fantastisk!